Famavolat

Alla inlägg den 17 maj 2011

Av Sanna Westman - 17 maj 2011 17:04

Pratade med min syster idag på telefon i 2 timmar, något som då kom upp var min sjukdom Endometrios. Hon ställde frågor och då insåg jag att jag knappt kan något om den själv. Så jag började läsa och kom till insikt att det är verkligen en sjukdom som många inte vet om och jag har även haft fel om den också ;)  Jag skäms inte för min sjukdom, jag har inte svårt att prata om den heller längre. Jag vill sprida information om den, även om ni inte bryr er så kanske det finns någon som gör det och vill veta mer. Det skadar inte att få information eller försöka sprida det vidare. Kunskap kan man aldrig få för mkt av!


Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan, eller rester av den, inte bara finns i livmodern, utan även utanför bland de inre organen

Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern, tex i lungor och hjärna. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek - de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora. I vissa sällsynta fall lever endometriosen sitt eget liv och bildar livmoderslemhinna på helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr efter operationer. Endometrios är en godartad sjukdom som inte leder till döden men den leder ofta till svåra livslånga smärtor.


Symtom kan vara:

  • Mycket kraftig menstrationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
  • Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
  • Samlagssmärta
  • Smärta vid användning av tex. tampong
  • Smärta i korsryggen och ut i benen
  • Smärta när man kissar eller har avföring
  • Förstoppning och/eller diarré
  • Trötthet, utmattning
  • Feber
  • Infektionskänslighet
  • Ofrivillig barnlöshet
  • Deprission       

Det tog ett ett tag innan jag insåg att vissa problem jag har är symptomen från sjukdommen. Har haft ont i ryggen väldigt länge och gått till doktorn om de, det var inte förens jag började läsa om sjukdommen jag förstod att det kan vara den som ställer till det för mig. Men varför inte ge mig ett symptom till liksom? Jag har nästan alla ovanstående förutom infektionskänslighet och feber, någon deprission har jag inte heller haft vad jag vet iaf.

Många som har sjukdommen behöver inte ens ha några symptom och jag önskar innerligt att jag kunde vara en av dom! Smärtorna man får är olidliga, det går inte att beskriva, och det känns skönt att veta att jag är inte ensam om att ha dom, inte för att jag vill att någon ska känna den smärta man känner men det var skönt att läsa att det inte bara var jag. När jag försöker beskriva min sjukdom och symptomen jag har känns det som om att ingen förstår hur ont det gör! När det är som värst kan man inte ens gråta, man kan inte prata, man kan inte röra sig man kan bara hoppas att det försvinner relativt snabbt även om en sekund känns som en timma. Helt utan förvarning när man går och pular med något i köket känns det helt plötsligt som om någon knivhugger mig överallt i livmodern och allt i närheten av den det är bara att krypa ihop tills det förhoppningsvis går över men sådan snabba hårda smärtor behöver det inte alltid vara, det kan vara långdragna som håller i sig i dagar också. 


Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.


Vi är inte många kvinnor som har den utan 5-10 % av kvinnor i fertil ålder har den.  Jag fick min diagnos när jag var 19 år efter en titthålsoperation. Jag kan ha haft den innan det är inget man vet. Jag åkte in med starka smärtor vintern 2007 och man trodde då att det enbart var vanliga cystor. Jag fick käfftsmällen efter att jag vaknade upp efter operationen, iaf då var det en käfftsmäll. Att vakna upp och få höra att jag har sjukdommen som jag inte ens visste om att den existerade och att chansen att jag i framtiden får barn kanske inte ens finns var inget jag var direkt glad åt. Det finns ingenting man kan göra för att få bort sjukdommen dock kan man mildra symptomen med smärtstillande och även p-piller kan hjälpa vissa.
Förr var jag i det här tycka synd om mig själv stadiet och vill inte prata, tänka eller påminnas om den, nu har jag väll växt och pratar om den. Smärtorna som kommer random eller inte random är dom som är värst. Det går inte att förklara hur ont det gör! Det gör jävligt ont, inte ens när jag hade cystor gjorde det så ont som jag kan ha ibland.
Jag skriver inte detta för att man ska tycka synd om mig, jag skriver detta för att folk ska få kunskap och för att någon kanske läser och kan relatera eller att folk i min närhet kanske förstår bättre vad min sjukdom innebär för mig dom som får höra på mitt gnäll när jag har ont eller när något annat inträffar på grund av sjukdommen.
Deprissonerna pga av diagnosen finns inte längre, det finns alltid dom som har det värre! Johan, min sambo är den som fick mig ur deprissionen då han krävde svar för att veta mer, jag var tvungen att prata om den och det var det jag behövde, jag behövde konfrontera den för att leva med den, visst jag kanske tog den hårdare än vad man borde, det finns säkert dom som tog det med en klackspark när dom fick sin diagnos men jag tyckte livet var orättvist, varför skulle jag behöva leva med det här? Varför ska jag gå och ha ont jämt? Varför ska inte jag kunna göra allt vilket jag inte kan längre för jag får så jävla ont? Men så känner jag inte längre, jag lever med det, visst suger det men att gnälla och tycka synd om sig själv får det inte att gå över ;) Johan, Du är min klippa, du är mitt allt, min stora kärlek!
Min källor är:
Min egen erfarenhet.
Endometrios föreningen
och Wikipedia så jag slapp skriva allt för hand ;)

                

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards