Jag kommer ihåg när man var liten hur långa man tyckte dagarna var, sommaren kändes som en evighet.  Nu känns det som om allt går i ultrarapid. Känns som om man inte hinner något innan dagen är över. Sommaren känns som om det var nyss den började och snart är den över.  Men men.

Ibland undrar jag över hur folk tänker och ibland blir jag mörkrädd när man träffar människor eller ser människor och ser och märker hur dom är. Fy fan alltså! Helt otroligt faktiskt hur folk kan vara. Nu säger inte jag att jag är den mest stabila och smartaste människan som går i ett par skor, säger heller inte att jag är den snällaste heller men jag är heller inte den elakaste, mest korkade människan heller eller den mest stabila. Jag ligger väll på medel haha förutom att jag kan vara väldigt över medel på att vara elak när jag blir arg. Inte att jag slåss som jag har gjort men jag trycker då gärna ner folk psykiskt. Vilket jag inte är stolt över men jag blir psyksjuk när jag är arg på någon.. Och jag blir arg FORT! Jag hinner inte ens blinka, och jag blir väldigt arg, väldigt fort och kan bli det för ingenting. Det är faktiskt inte roligt, tycker snarare att det är jobbigt. Jag blir så arg att jag får ont i huvudet. Kanske ska gå på anger management som Micke säger =) Grejen är ju den också att jag blir ännu argare när folk säger att  jag ska lugna ner mig och inte förstår varför jag blir så arg, när dom inte förstår att det är något jag inte kan göra något åt. Nu hänger jag inte riktigt med hur i helvete jag kom hit, hur jag började skriva om mig själv (jävla ego). Jag kanske är en av dom som gör att man bir mörkrädd haha! Undra om jag hade blivit det om jag träffade mig själv?Jaja har ju lungnat mig betydligt sen jag var tonåring och mognat mer så får hoppas att jag lugnar mig mer med tiden! Hoppas kan man alltid göra. Har ju faktiskt moral i kroppen nu för tiden och är inte arg jämt vilket jag var då. Helt otroligt att jag ens hade vänner på den tiden.

Jaja nog om det.  Träningen med Keso går bra fortfarande. Ibland är det sämre, det beror liksom på vilket humör han är på. Jag är även supernöjd över mig själv. I söndags körde jag 30 min Zumba och sen tog jag en powerwalk med min runkeeper (en app på mobilen som ser hur långt du går via satelit, vilken hastighet osv) Men det slutade med att jag joggade mer än pw:ade. Jag!?! Jogga!?! Och jag orkade så mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra! Grejen var ju den också att jag hade Keso med mig, han hade den gamla klövjeväskan (hoppas jag kan få byta ut den snart, har beställt en nu som kommer vilken dag som helst) Det var inga tyngder så i den utan bara min mobil och bajspåsar och lite sten för att det skulle bli jämnvikt. Han skötte sig bättre än förväntat och man märkte att han tyckte om det för han stannade knappt för att nosa och bajsade med en gång (vilket sällanhänder) Och när han började galoppera så sa jag "sakta" och då började han trava igen i rask takt. Så väldigt duktig för att vara första gången! När vi väl kom hem så dog både han och jag i soffan efter våran pw/joggning!

Ciao!